Sammanfattning av konferensen 27/9 2008

Landsbygdsutveckling kräver byskolor

Norrtälje kommun är till största delen landsbygd men styrs som om det enbart vore en del av storstaden Stockholm.

Så löd en av slutsatserna när Levande Roslagsbygd i lördags samlade ett antal byar i norra delen av Norrtälje kommun till en konferens om landsbygdens utvecklingsmöjligheter.

Byskolorna kom att stå i centrum för konferensen. Den förslagna skolreformen med F5-skolor som generell modell i hela kommunen innebär på sikt ett dödligt hot inte bara mot skolan på Singö utan alla byskolor i de delar av Norrtälje som är landsbygd.

Livsstilsförändringar förändrar även landsbygden

Det är livsstilsförändringar som gör att människor söker sig ut till landsbygderna hävdade Carl-Gustaf Hagander från länsstyrelsen i sitt inledningsanförande. Ny teknologi gör det möjligt för många att arbeta på distans och därmed förverkliga ett boende nära naturen och vatten samt inte minst en lugn och harmonisk uppväxtmiljö för barnen. Ofta söker man sig till miljöer där man växt upp eller tillbringat sina somrar. Alltså är barn i Norrtäljes stora fritidsbebyggelse potentiella utflyttare när det blir dags att bilda familj.

Laila Kitzler från Elmsta, forskare i laborativ arkeologi med inte bara Sverige utan hela världen som arbetsfält och i vetenskaplig miljö, bekräftade bilden av att landsbygden är på väg att få en helt ny typ av befolkning. Hon kunde hänvisa till många kollegor och vänner som gjort samma val. Trots det långa avståndet hade hon och hennes man, båtbyggare placerat sitt barn i Singö skola därför att de funnit den skolmiljön bäst.

Byskolorna är en viktig del av landsbygdens helhet

Alla byar som framträdde på konferensen – Herräng, Söderbykarl, Skebobruk och Singö/Grisslehamn – bekräftade att skolan är en förutsättning och möjlighet att locka nya unga hushåll bill bygden.

Att lärandet är mer sammansatt och komplicerat än generella skolmodeller för en hel kommuns alla skolor kunde Hans Erik Persson, tidigare skol- och socialchef i flera kommuner, bekräfta. Det finns många skolor både i Sverige och i andra delar av världen som bygger den lärande pedagogiken på helt olika förutsättningar. Att likrikta alla skolor i en kommun kan vara helt fel. Det finns goda skäl att se till de lokala förutsättningarna och sätta in skolan i sitt större sammanhang av en levande bygd.

Landsbygden har egna behov, likaså tätorten

Många av byarna i Norrtälje kommuns landsbygd utvecklar olika former för samverkan och utveckling. Gemensamt för dem är kommunen inte ser till deras särart och behov som landsbygden. För att hävda sig måste de påkalla sitt behov i särskild ordning, uppbåda sina krafter för att hävda sig mot ett generellt planeringssystem som kommunen utvecklat för att möta kommunmedborgarnas behov i den centrala delen av staden där behoven och önskemålen dessutom formuleras för att så mycket som möjligt efterlikna regionens kärna i Stockholm.

Landsbygden skall inte behöva hävda sin särart varje gång utvecklingen skall diskuteras. Norrtälje måste inse att mer än halva kommunen är landsbygd, där behoven och förutsättningarna till viss del är annorlunda än i centralorten. Kommunen måste utveckla planeringsmodeller som möter och hanterar landsbygdens särskilda förutsättningar på dess egna villkor.

I dag verkar landsbygden ses som ett problemområde när det i själva verket är Norrtäljes största och mest utvecklingsbara attraktion.

Landsbygden arbetar konstruktivt för sin utveckling men alltför ofta i en kommunal uppförsbacke.

 /Jöran Lindvall, Stockholm och Singö